bg_right
postimage-1556

Kulturarvet kan vara farligt – hantera varsamt!

26 Apr 2013 - 31 May 2013

Katty Hauptman och Fredrik Svanberg från Historiska museet i Stockholm var på besök hos oss förra veckan. De föresläste inför personalen om behovet av att förstå komplexitet och mångfald i kulturarvet. Det finns nämligen en tendens att göra tvärtom – att framhäva en förenklad bild av kulturarvet för olika, ofta politiskt laddade, ändamål.

Kulturarvet är ett dubbeleggat, svärd – det är positivt när kulturarvet används för att vi ska förstå mera om människor, fascinerande när det ger oss en glimt av förflutna liv, och tryggande när det gör att man kan identifiera sig med en plats, en historia, traditioner. Samtidigt används kulturarvet för att motivera definitionen av normer, och för att utesluta personer som man tycker att inte hör hemma i den norm som har definierats. Det kan vara hudfärg som skiljer, sexuell läggning, språk… ”you name it”. Konsekvenserna av att exkluderas kan vara allvarliga.

DSC_0082b

Kulturinstitutioner kan motverka snedvridna tolkningar av kulturarvet genom att lyfta fram komplexiteten och mångfalden i historien – dagens samhälle är komplext, varför skulle gårdagens samhällen vara mindre komplexa?

Hur blir det om man skulle låta föremålen berätta…?

syltnålen2

Mantelnål, 900-talet, hittad i Syllöda, Saltvik (foto Nils Korpi, Ålands museum)

Syllödanålen, ett praktföremål från 900-talet – det fanns förmögna människor på Åland då. Men föremålet kan berätta mer – det tillverkades långt västerut, troligtvis på Irland. Kontakter mellan Åland och Irland, antingen direkta eller via ett kontaktnät, har funnits för länge sedan. Och om föremål kan förflyttas, så kan även ord, och idéer. Ett föremål kan berätta mycket om en förfluten tid, och vi har tusentals föremål i våra samlingar.